I ett pågående projekt studeras assistansens fördelning ur ett genus­perspektiv och på vilket sätt ersättningen bidrar till bättre folkhälsa.

Ieva Reine

Att minska skillnader i folkhälsa och välbefinnande mellan personer med funktionsnedsättning och befolkningen i övrigt är ett viktigt mål för välfärdsstaten. Det är dessutom viktigt att den personliga assistansen fördelas rättvist och att den bidrar till att uppfylla de folkhälso- och funktionshinderpolitiska målen.

Forskaren Ieva Reine är projektledare för den pågående studien. Hon genomförde år 2010 en enkätundersökning för Försäkringskassans räkning som delvis ligger till grund för det nya projektet. Tanken är att resultaten ska kompletteras med ett genusperspektiv.

– Vi ser att det finns skillnader mellan kvinnor och män. Män får generellt sett fler assistanstimmar, och äldre kvinnor får minst. Lagen är sådan att antalet timmar inte kan öka efter 65 års ålder, och eftersom kvinnor lever längre slår skillnaderna därför demografiskt. Dessutom finns indikationer på att olika kommuner har olika synsätt, vilket gör att assistansersättningen kan variera över landet, säger Ieva Reine.

Män får fler assistanstimmar och äldre kvinnor får minst.

Stor och heterogen grupp

Behovet av personlig assistans samt antalet brukare av denna insats har ökat stadigt sedan reformens införande 1994. Ett syfte är att se hur stor andel av timmarna som täcker grundläggande behov och vilka andra personliga behov som tillgodoses. Därtill ställs frågor om de kraftigt höjda kostnaderna för personlig assistans verkligen betytt motsvarande högre delaktighet och minskad ojämlikhet, samt om ökningen har bidragit till högre självupplevd hälsa och välbefinnande.

– Det är viktigt att betona att människor aldrig är en ekonomisk belastning – de som behöver hjälp ska få den. Däremot är det viktigt att det ökade antalet timmar utgår ifrån den assistansberättigades behov och inte av externa särintressen, säger Ieva Reine och fortsätter:

– Personer med assistansersättning är en stor och heterogen grupp människor och det är viktigt att vi vet mer om dem än de basala uppgifter som nu finns i Försäkringskassans register. Förhoppningen är att studien kommer att ge ett bättre underlag för att visa fördelningen av timmar efter behovstyp, och undersöka om det finns behov av nya och mer flexibla former av stöd.

Ger meningsfull tillvaro

Den svenska modellen med LSS (lagen om stöd och service till vissa personer med funktionsnedsättning) är unik och därför finns det inga liknande internationella studier. Däremot pågår forskning om goda levnadsvillkor i bland annat Kanada, Storbritannien, Norge och på Island.

– Vi vet att Island drar lärdomar från svenska erfarenheter. De har även visat intresse för att använda våra enkätfrågor i en egen utvärdering, vilket kan bana väg för framtida samarbeten.

Delaktighet och inflytande i samhället är en av de mest grundläggande förutsättningarna för folkhälsan. Assistansersättningen bidrar generellt sett till en meningsfull tillvaro hos åtta av tio personer och öppnar möjligheter för sociala kontakter och aktiviteter för nio av tio.

– Personer med funktionsnedsättning löper större risk för marginalisering och de har generellt sett mindre ekonomiska resurser, inflytande och nätverk. Det är en självklarhet att assistansberättigade, precis som resten av befolkningen, ska ha så goda livsvillkor och så god hälsa som möjligt. Jag hoppas även att studien ska kunna hjälpa Försäkringskassans handläggare att förstå hur deras arbete påverkar människors liv.

Därför är projektet viktigt

Syftet med detta projekt är att analysera vilken betydelse den statliga assistansersättningen har för välbefinnande och hälsa för personer med statlig personlig assistans. En direkt koppling görs till folkhälso- och de funktionshinderpolitiska målen och projektet bedrivs även med ett genusperspektiv. Analyser kommer att vara uppdelade på kön där hänsyn tas till ålder, födelseland, personkrets och funktionsnedsättningstyp. Projektet pågår till och med den 31 december 2016.

Text: Nicole Kling